Lucia har passerat, men jag lyckades inte lägga in bilder från luciafirandet på dagis så här kommer två bilder från det. Ayla står till höger om den längsta fräken (Viktoria) och håller henne i handen.

Hela dagis


Ayla som härlig lucia

Julen har som sagt också passerat och här kommer en bild kavalkad:

 
Patrik väntar med glöggen på gästerna, som var hans föräldrar och yngre syster                             
 

Vår julgran blev bombarderad av julklappar. Det måste ha legat minst 60-70st under granen!
Aurora drack glögg och jag hamnade också på bild.

Jultomten kom efter vi hade ätit middag och delade ut några julklappar.


Ayla höll på att drunkna under alla sina julklappar!

 
Ayla fick en CD-spelare så vi samlades i henens rum och dansade allihop!

Vi har haft en jättehärlig jul!

På juldagen åkte vi till Kovland så att Ayla kunde få åka på sina nya skidor tillsammans med farmor. De var ute i TVÅ timmar och Ayla ramlade bara tre gånger trots att hon aldrig hade stått på ett par skidor innan. Annandagen firades hos mormor och Roger med middag. Idag har vi varit hos min mormor och morfar eftersom morfar har fyllt 80år. Barnbarnen firade honom idag och det var fem barnbarnsbarn med också. Ett barnbarnsbarn var hemma eftersom hon hade magsjuka :-(

att jag faktiskt redan hade skrivit ett inlägg om min op, men nu finns det ytterligare ett om op... :-)

För en vecka sedan exakt satt jag i väntrummet hos käkkirurgen i Umeå och väntade på att bli inkallad av en sköterska till operation. Jag erkänner att jag faktiskt satt och grät. På grund av allt jag har varit med om och på grund av de operationer som varit misslyckade är/var jag rädd för operationen. Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att lägga mig på ett operationsbord för bedövning och operation. Jag blev inkallad av en sköterska som frågade försiktigt vad jag tyckte var mest jobbigt. Det som väl är mest jobbigt är nog "bara" mina egna tankar, men bedövningssprutorna är jobbiga att ta. Jag fick dricka en liten kopp lugnande medel vid 9.20 och blev för första gången inrullad till op. Tidigare har jag alltid fått gå in till op.

Väl där inne fick jag sprutor, ca sju stycken. Kirurgen, som är otroligt trevlig, snäll och framför allt kunnig, berättade hela tiden för mig vad han gjorde. Jag genomgick en bentransplantation i somras och då sattes en skruv in för att hålla benet på plats. Jag hade ingen aning om detta, men nu skulle skruven tydligen ut för den hade gjort sitt. Jag har fått med mig skruven hem :-) Kirurgen började borra i tandbenet i etapper och var försiktig och lätt på handen. Vi pratade faktiskt lite under op han och jag, samtidigt som han höll på i min mun. Hur han kunde förstå vad jag sa, förstår inte jag!

Efter op rullades jag ut och efter en stund kom kirurgen och sa att op hade varit lyckad och att det nu bör ordna sig. Han sa också att jag kommer kunna få mina nya tänder om tre månader. Jag hade räknat med sex månader, så jag 'vann' tre månader. Jag må säga att de kan sina saker i Umeå och att de dessutom har en trevlig attityd.

Hej på er

Jag har inte bloggat på ett tag. Det beror delvis på att jag har haft migrän och mingränliknande huvudvärk i nästan en vecka. Men nu är jag på g igen.

Igårkväll åkte jag och Patrik upp till Umeå och sov på Hotell Björken. Imorse gick jag tvärs över parkeringen och in till Tandläkarhögskolan våning åtta för operation. Jag fick en mugg med lugnande, penicillin och värktabletter. Efter det var det dags för operation av fixtur och uttagning av en skruv de satte in för att hålla ihop benet vid förra bentransplantationen. Skruven gick fort att ta ur och sedan var det dags för fixturen. Det gick bättre än förra gången (-05) och mycket berodde nog på att Mats, käkkirurgen, var bättre och mjukhäntare än Lars i Sundsvall. (Där fick han sig en känga igen...) Nåväl, jag rullades ut efter en timmes operation och mådde faktiskt ganska bra. En tandsköterska ringde efter Patrik och han kom upp efter bara kanske tio minuter.

Vi påbörjade vår resa hem och jag var trött efter operationen och det lugnande medlet jag hade fått, så jag slocknade och sov nog ner till Ö-vik. Vi stannade till i Birsta för att köpa en pepparkaksdräkt till Ayla eftersom hon hade sagt att hon inte
ville vara Lucia utan pepparkaka som Adrian... Då vi senare berättade för henne att hon nu kunde vara pepparkaka, ville hon inte det. Vilken unge... Ja, ja. Hon får bestämma sig imorgon innan vi går till dagis.

Jag är inte svullen alls, tror jag. Jag får inte använda min ersättning (alltså protesen) på flera dagar. De vill att jag ska använda den så lite som möjligt till stygnen är tagna, men jag måste ju använda den på jobbet. Eller ja, måste och måste. Det måste jag väl itne egentligen, men det är himla svårt att tala engelska med de läspande ljuden då man inte har några framtänder. Imorgon då det är Lucia på dagis är jag utan tänder, men på julbordet på söndag kommer jag att testa att ha dem och på måndag kommer jag nog definitivt att ha dem på jobbet.

De är verkligen jättegoa och snälla på Tandläkarhögskolan! Inte alls som här i Sundsvall där de är snorkiga och näst intill arroganta och elaka! Nej, tacka vet jag Umeå!!!

Vet ni vad som är bäst av allt? Jo, det här var den sista operationen (jag håller tummarna för det iaf.