För en vecka sedan exakt satt jag i väntrummet hos käkkirurgen i Umeå och väntade på att bli inkallad av en sköterska till operation. Jag erkänner att jag faktiskt satt och grät. På grund av allt jag har varit med om och på grund av de operationer som varit misslyckade är/var jag rädd för operationen. Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att lägga mig på ett operationsbord för bedövning och operation. Jag blev inkallad av en sköterska som frågade försiktigt vad jag tyckte var mest jobbigt. Det som väl är mest jobbigt är nog "bara" mina egna tankar, men bedövningssprutorna är jobbiga att ta. Jag fick dricka en liten kopp lugnande medel vid 9.20 och blev för första gången inrullad till op. Tidigare har jag alltid fått gå in till op.

Väl där inne fick jag sprutor, ca sju stycken. Kirurgen, som är otroligt trevlig, snäll och framför allt kunnig, berättade hela tiden för mig vad han gjorde. Jag genomgick en bentransplantation i somras och då sattes en skruv in för att hålla benet på plats. Jag hade ingen aning om detta, men nu skulle skruven tydligen ut för den hade gjort sitt. Jag har fått med mig skruven hem :-) Kirurgen började borra i tandbenet i etapper och var försiktig och lätt på handen. Vi pratade faktiskt lite under op han och jag, samtidigt som han höll på i min mun. Hur han kunde förstå vad jag sa, förstår inte jag!

Efter op rullades jag ut och efter en stund kom kirurgen och sa att op hade varit lyckad och att det nu bör ordna sig. Han sa också att jag kommer kunna få mina nya tänder om tre månader. Jag hade räknat med sex månader, så jag 'vann' tre månader. Jag må säga att de kan sina saker i Umeå och att de dessutom har en trevlig attityd.