Imorse vaknade Adrian 6.40!

Skriver mer senare.

Adrian vaknade 03.50 idag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Varför vaknar han så in i helvetes tidigt när det är 'min' dag att kliva upp med honom? I normala fall så är den som kliver upp på helgen vaken och uppe med barnen till den andra har sovit klart (brukar bli runt 10), men jag kan lova er att jag ska gå och lägga mig så snart Adrian blir trött. Då får Patrik kliva upp och vara vaken med Ayla för jag pallar inte...

Jag lider av sömnbrist. Kan ni tänka er att bara få sova mellan 2 och 5 timmar i sträck varje natt i över ett år? Det är alldeles för lite sömn. Frågan är när jag får ta igen det och börja sova minst 7 timmar i sträck igen. Man orkar ju inte riktigt med allt man ska om man får sova för lite. Det som blir lidande är ju familjen. Man kan vara trevlig, pigg och glad utåt, men det är ju familjen som ser den trötta personen bakom. Den trötta och pessimistiska. Summan av kardemunnan är att man orkar inte hur mycket som helst då man lider öav sömnbrist.

- Ja, men lägg dig tidigare då! (kommer min mamma att tänka när hon läser det här). Ja, jag har provat det med. Jag har dock svårt att somna före elva även om jag skulle lägga mig vid nio. Sen vill jag gärna vara uppe en stund efter barnen har lagt sig för att få vara ifred och få vara själv nån gång. Egentid är också minst sagt en bristvara! Även om jag har barn måste jag få prioritera mitt liv också och det gör jag på kvällen genom att göra ingenting, men oftast blir det tvätt, plocka undan saker och jobb...

Jag och Patrik har inte varit ensamma utan barnen sedan de föddes. Vi har inte haft någon som helst egentid tillsammans sedan Adrian föddes. Skrämmande... Då Ayla redan var två månader var jag och Patrik ut och åt medan mamma var barnvakt., men nu har vi inte haft barnvakt alls. Jo, det har förresten hänt att vi har lämnat barnen i Kovland och sedan åkt ut till Birsta för att handla, men det räknar jag faktiskt inte. Det jag längtar efter mest (om vi får barnvakt) är att få sova länge på morgonen. Jag behöver inte ens få sova länge förresten, bara jag får vakna av mig själv utan nåt som helst ljud från barnen. Jag vill kunna ligga kvar i sängen och titta på TV eller äta frukost utan att samtidigt behöva mata någon, ge någon annan frukost eller stävja bråk. Vi måste skaffa barnvakt! Och då åt BÅDA barrnen. Det är Adrian som är jobbigast eftersom han vaknar så förbaskat tidigt på morgonen. Ayla går väl rätt bra eftersom hon börjar bli så pass stor så hon kan göra lite själv,

Är det någon som ställer upp på att ta två barn över en helg? En snart ettåring som vaknar 4-5 varje morgon och till en 3½åring?

Vad ska man göra när Adrian vaknar 04.00 pigg som en mört? Jag orkar inte längre!

Tips mottages mycket tacksamt för jag pallar inte mer!

Innan ni läser det långa mailer vill jag bara påpeka att det som står som nummer 4 stämmer verkligen in på mig. Jag kan genom att lyssna på vattnet avgöra när det är 200ml vatten i nappflaskan... Kan ni avgöra en mängd vatten på dess ljud i kärlet?

Andra nummer som stämmer helt in på mig är: 1, 2, 3, 4, 5, 7, 9, 10, 11, 13, 17, 22, 24!!, 25, 29, 30 och 32.

Jag förstår inte hur folk kan ha lite lite tid över när de inte har barn?! Förstår de inte att de har semester jämfört med föräldrar? Nej, personer som inte har tid att träffas (de utan barn alltså) de går bort. Jag fattar inte vad de sysslar med. Sen förstår jag iofs inte heller de föräldrar som inte kan slita sig från man och barn för att träffas en ynka gång då man inte har sett dem på många månader! Det har jag bloggat om tidigare, men folk måste vakna. Hela livet kan itne kresta kring barn hela tiden, man måste ha tid till att träffa sina kompisar också. Bara en sån enkel sak som att ta upp telefonen och ringa ett samtal till en kompis när barnen tittar på bolibompa eller de just har lagt sig. ALLA har 5minuter över varje dag. Fem ynka minuter... Tänk på det!'

Angående nr25, så försöker jag att tänka på att inte prata barn öht då jag är med personer som inte har barn själva just eftersom jag vet att man lätt kan hamna utanför i ett sällskap om alla andra har barn som de pratar om, men då man själv inte har några. Sånt gillar inte jag.

Du vet att du har barn när...

1. Chansen att trampa på en legobit är större än att bli bjuden på fest.
2. Dammsugarpåsen blir full oftare än du.
3. Du lägger mer tid på att jaga vinterstövlar till barnen i augusti än att bättra på solbrännan.
4. Du kan hälla upp exakt 200 ml vatten i en flaska med förbunda ögon.
5. Du börjar svänga dig med ord som 'galonisar', 'mellis' och 'öppnis'.
6. Du börjar tycka att en stund ensam med dammsugaren känns som en form av behaglig mental terapi istället för ett nödvändigt ont.
7. En vanlig och nödvändig renlighetsdusch (ensam) känns som att gå på värsta lyx-spa.
8. Du har bara tid att raka hälften av det du tänkt.
9. Du gömmer dig på badrummet för att få vara ifred.
10. Barnet spyr, och du fångar det i händerna.
11. Någon annans barn spyr på ett kalas och du fortsätter äta.
12. Du anser att fingerfärg är en laglig substans.
13. Du behärskar konsten att servera två olika saker på samma tallrik utan att det är nära varandra.
14. Ditt barn insisterar att du läser 'Totte går på pottan' högt i doktorns väntrum, eller ännu hellre på centralstationen... och du gör det.
15. Du skaffar en barnvakt då du och din man inte varit ute ensamma på evigheter, och sedan tillbringar du halva kvällen med prata om dem och ringer och kollar att det går bra.
16. Du hoppas att ketchup är en grönsak, då det är det enda ditt barn äter.
17. Du är emot krigsleksaker, medan ditt barn formar sin smörgås till en pistol.
18. Du kommer på dig själv när du gör din mans smörgåsar i roliga former.
19. Du snabbspolar förbi scenen där jägaren skjuter Bambis mamma.
20. Du använder ditt eget saliv till att tvätta ditt barn i ansiktet.
21. Du läser att en femåring i genomsnitt frågar 437 frågor om dagen och blir stolt över att din barn ligger över medel.
22. Du tycker att det är fullständigt normalt att gå på toa med sällskap eller öppen dörr....
23. Du rullar kundvagnen i mataffären fram och tillbaka, fram och tillbaka....
24. När du inte för ditt liv kan fatta hur folk utan barn kan ha tidsbrist!
25. Du börjar diskutera bajs och spyor med dina kollegor på jobbet, utan att fatta att de tycker det är ÄCKLIGT!
26. Står lika svarslös varje gång du får frågan om vad du gjort i helgen...
27. Du ringer upp en kompis kl 9 på lördagsmorgonen och förvånas över att dom låg o sov ännu, det e ju mitt på dagen ju...
28. Du blir irriterad om nån ringer efter klockan 21 på kvällen, man ringer väl inte folk nästan mitt i natten...
29. När man slutar använda handväska och har ett fack i skötväskan för sina saker...
30. Man vet att man är förälder när man kan sova på sin egen arm balanserandes på sängkanten, när man har fått lillen att somna om och därmed försöka få en 'sovmorgon'.
31. När man ringer oftare till sjukvårdsupplysningen än till släkten.
32. När du tycker 4 minuter bajsning på toan är egen-tid...

I måndags var det utvecklingssamtal på dagis. Det är ju en liiiiiten skillnad mot för det man själv sysslar med på gymnasiet. Jag håller som bäst på med de sista utvecklingssamtalen på jobbet och man kan ju lätt säga att det är en markant skillnad. På dagis pratar man om motorik, språk, lek osv. På gymnasiet pratar man om eget ansvar, de olika ämnena och annat. Visst, det är ju utveckling på båda sidor, men gymnasiet känns mer seriöst på nåt sätt, även om jag inte förringar utvecklingssamtalet på dagis. Absolut inte. Jag tycker att det är jätteroligt att gå på utvecklingssamtal på dagis och få reda på hur de tycker att det går för Ayla och hur hon utvecklas :-)

I tisdags jobbade jag först till drygt 17, sedan skyndade jag mig hem för att ta emot en konsult från Partylite (min gamla ledare). Hon skulle komma klockan 18, men dök upp redan 17.40. Jag hade precis hunnit få undan tvätten från vardagsrummet (ja, tvätten hänger på tork där för vi har ingen annan plats) då hon kom, men det gick ju bra. Jag hann dock bara få i mig två ynka fiskpinnar innan visningen drog i gång. Patrik försvann ner till sin gamla lokal och Ayla stannade hemma med mig på visningen. Hon var så otroligt duktig ska ni veta! Hon satt på sin stol med oss andra (tror det var 7-8 tjejer/kvinnor) och lyssnade snällt på Annika när hon berättade och PL och alla ljus. Ayla tittade sedan i katalogen (precis som vi vuxna gjorde) och luktade på doftproverna. Jag blev djupt imponerad av henne och nästan lite gråtmild för att jag har en sån duktig tjej!

Igår var jag på BVC med Adrian på ettårskontroll. Så mycket kontroll var det inte, utan han fick träffa en läkare och fick en spruta i benet. Han blev lite orolig då barnet innan gallskrek från undersökningsrummet, men när Adrian fick sprutan sa han inte ett knyst. Han har hunnit bli hela 79,5cm lång och väger 11½kg :-O Nu är han en stooor kille. Han väger faktiskt 2kg mer än vad Ayla gjorde vid samma ålder och är 3cm längre än vad hon var.

Tänk att Ayla blir fyra år i februari! Jag fick hem dagiskorten härom dagen och tog då fram de gamla från tidigare år. Vilken utveckling och vad stor hon har blivit. Man tar ju så mycket för givet när man ser henne varje dag och man tycker inte att hon utvecklas så mycket som hon faktiskt gör. Lilltjejen har blivit stor. Hon är så otrolig go och snäll. Imorse (runt halv sex...) ville hon att Adrian skulle ligga i hennes knä. Han var lite trött och hängde på mig, men då ville Ayla ha honom :-) Han ville dock inte...

Nu försöker jag få henne att torka sig själv efter toalettbesök då jag har hört henne säga att hon gör det på dagis. Då kan hon ju göra det hemma också tänkte jag, men nej. Hon kan bara på dagis säger hon. Hennes vilja är dessutom stark som stål, så det går inte så bra med det där än... Jag vill också att  hon ska klä på sig själv, men det vägrar hon oftast göra. Men det tycker jag att man ska kunna när man är fyra år.

/Sannie - mamma till två otroligt duktiga och fina barn!