I måndags var det utvecklingssamtal på dagis. Det är ju en liiiiiten skillnad mot för det man själv sysslar med på gymnasiet. Jag håller som bäst på med de sista utvecklingssamtalen på jobbet och man kan ju lätt säga att det är en markant skillnad. På dagis pratar man om motorik, språk, lek osv. På gymnasiet pratar man om eget ansvar, de olika ämnena och annat. Visst, det är ju utveckling på båda sidor, men gymnasiet känns mer seriöst på nåt sätt, även om jag inte förringar utvecklingssamtalet på dagis. Absolut inte. Jag tycker att det är jätteroligt att gå på utvecklingssamtal på dagis och få reda på hur de tycker att det går för Ayla och hur hon utvecklas :-)

I tisdags jobbade jag först till drygt 17, sedan skyndade jag mig hem för att ta emot en konsult från Partylite (min gamla ledare). Hon skulle komma klockan 18, men dök upp redan 17.40. Jag hade precis hunnit få undan tvätten från vardagsrummet (ja, tvätten hänger på tork där för vi har ingen annan plats) då hon kom, men det gick ju bra. Jag hann dock bara få i mig två ynka fiskpinnar innan visningen drog i gång. Patrik försvann ner till sin gamla lokal och Ayla stannade hemma med mig på visningen. Hon var så otroligt duktig ska ni veta! Hon satt på sin stol med oss andra (tror det var 7-8 tjejer/kvinnor) och lyssnade snällt på Annika när hon berättade och PL och alla ljus. Ayla tittade sedan i katalogen (precis som vi vuxna gjorde) och luktade på doftproverna. Jag blev djupt imponerad av henne och nästan lite gråtmild för att jag har en sån duktig tjej!

Igår var jag på BVC med Adrian på ettårskontroll. Så mycket kontroll var det inte, utan han fick träffa en läkare och fick en spruta i benet. Han blev lite orolig då barnet innan gallskrek från undersökningsrummet, men när Adrian fick sprutan sa han inte ett knyst. Han har hunnit bli hela 79,5cm lång och väger 11½kg :-O Nu är han en stooor kille. Han väger faktiskt 2kg mer än vad Ayla gjorde vid samma ålder och är 3cm längre än vad hon var.

Tänk att Ayla blir fyra år i februari! Jag fick hem dagiskorten härom dagen och tog då fram de gamla från tidigare år. Vilken utveckling och vad stor hon har blivit. Man tar ju så mycket för givet när man ser henne varje dag och man tycker inte att hon utvecklas så mycket som hon faktiskt gör. Lilltjejen har blivit stor. Hon är så otrolig go och snäll. Imorse (runt halv sex...) ville hon att Adrian skulle ligga i hennes knä. Han var lite trött och hängde på mig, men då ville Ayla ha honom :-) Han ville dock inte...

Nu försöker jag få henne att torka sig själv efter toalettbesök då jag har hört henne säga att hon gör det på dagis. Då kan hon ju göra det hemma också tänkte jag, men nej. Hon kan bara på dagis säger hon. Hennes vilja är dessutom stark som stål, så det går inte så bra med det där än... Jag vill också att  hon ska klä på sig själv, men det vägrar hon oftast göra. Men det tycker jag att man ska kunna när man är fyra år.

/Sannie - mamma till två otroligt duktiga och fina barn!