Inte jag, utan Ayla. Nu är Ayla less på att vara hemma. Efter fem dagar hemma vill hon till dagis igen. Jag förstår henne helt och fullt, men nu har vi ju faktiskt påsklov och då ska barnen vara hemma. Ayla vill till dagis och leka med hennes kompisar och busa, göra av med energi. Istället får hon vara hemma i lägenheten, stackars barn.

Idag ska vi försöka ta oss ut till Drakborgen och bita i det sura äpplet (priset...). Men vi blir ju hemma fram till säkert 14, eftersom Adrian ska sova efter lunch. Man är lite fast av det faktiskt. Tänk om man kunde åka till Drakborgen redan före lunch och sen äta där. Barnen kunde leka i flera timmar, men nu går ju inte det. Adrian skulle aldrig kunna sova i det där oväsendet och i stojjet. Han vill ju leka han med så klart... Iofs hade man ju kunnat åka dit till 10, men jag tror att Patrik kommer att ligga en bra stund till innan han kliver upp ur sängen idag. Han har klivit upp med barnen tre dagar i rad, så idag var det min tur. Jag och Adrian klev upp 6.20 och Ayla klev upp 6.50.