Vi var på första inskolningsdagen nu imorse mellan 9.30 och 11. Det var inga som helst problem. Jag drog mig undan efter en stund och han märkte ingenting. Då han slog sig fick en fröken trösta honom, så det verkar gå hur bra som helst. Ayla var jätteglad när vi kom och var med oss i början, men sen lessnade hon och gick och lekte i ett annat rum. Då jag och Adrian skulle gå hem för att äta lunch sa jag till Ayla att vi skulle komma tillbaka i eftermiddag och hämta henne och det var inga problem. Jag trodde at thon kanske skulle vilja gå hem med oss eller tycka att det var konstigt att jag och Adrian skulle hem igen, men inte då.

Adrian kände sig som hemma på en gång på dagis och lekte med bilar, traktorer, en ladugård och diverse annat. Han inte intresserad av andra barn direkt utan tycker att leksakerna är de roligaste han nånsin sett. Imorgon ska Adrian vara där (med mig) mellan 9.30 och typ 11.30 eller nåt sånt. Han ska få äta lunch där och sen ska vi hem och sova. På fredag tar Patrik över inskolningen och då ska Adrian vara där från frukost kl 8-14 då han har sovit klart. Han kommer vara där själv från lunch ungefär.

Inskolningen känns jättebra. Det beror antagligen på att man känner alla fröknar där redan och att Ayla går där och kan ta hand om Adrian om det skulle vara nåt. Men jag lovar att det känns i mammahjärtat! Då jag gick till dagis med Adrian i morse blev jag faktiskt lite gråtmild. Tänk att min lilla kille har blivit så stor att han har börjat på dagis.