Året började med att jag var ganska nybliven tvåbarnsmor med rätt dålig erfarenhet av föräldraledighet eftersom jag inte mådde så bra då jag var föräldraledig första gången (med Ayla). Jag var faktiskt ganska orolig över att jag skulle må dålig även av denna föräldraledighet. Adrian har varit en fröjd att vara hemma med. Nog sjutton har det varit otroligt jobbigt! Men han har ändå gjort det ganska enkelt. Han är en riktigt glad kille som inte gnäller så ofta. Det som var jobbigast första halvåret var de dagar då jag var helt ensam med båda barnen (två dagar i veckan).

Adrian växte under året och blev allt större. Han har hela tiden varit större än vad Ayla var vid samma ålder :-)  Han lärde sig krypa vid åtta månaders ålder och blev allt mer nyfiken av saker runt omkring honom. Nu petar han på allt och blir jättearg om man tar något ifrån honom. Han förstår inte alls varför han inte får stoppa in teljus i munnen eller varför man inte får peta på mammas dator... Adrian lärde sig gå nu i slutet av december, men vissa dagar tycker han fortfarande att det är bättre att krypa lite, särskilt om han behöver komma framåt snabbt.

Ayla blev tre år i februari och blev då en stortjej. Hon har utvecklats väldigt mycket i år och talet har börjat släppa alltmer. Hon är en väldigt härlig tjej, men har ett väldans humör när hon sätter den sidan till. Hon vet vad som är rätt och fel (även när det gäller andra) och ställer upp för sina kompisar på dagis om de blir orättvist behandlade. Hon tar bra hand om sin lillebror, men tycker också att han är jättejobbig ibland. Vissa dagar leker de hur bra som helst, medan andra dagar får han inte vara i närheten alls.

I mars åkte jag, Patrik och Adrian upp till Umeå NUS för en konsultation av mina implantat. Käkkirurgen kom fram till att det var bäst att göra en bentransplantation i överkäken och ta ben från underkäken. Operationen ägde rum i juni och ansågs som lyckad. Jag åkte upp själv och fick sova över på patienthotellet. Dagen efter gick jag till NUS och fick dricka lugnande medel och även en lugnande tablett (för att vara på den säkra sidan). Jag kommer knappt nu ihåg operationen. De sa efteråt att jag skulle glömma den pga allt lugnande medel. I december var det dags för ytterligare en operation i Umeå. Nu satte de tillbaka en fixtur (skruv) i överkäken som de tog bort vid operationen i somras. Operationen gick bättre än förväntat, men nog var det jobbigt! Fy vad jag gruvade mig innan. Nu känns det jätteskönt att det är gjort. Men resan är inte slut än... Det kommer mer i mars.

Sista juni åkte jag, Eva och Anne-Mi till Grekland på en välbehövlig semester utan karlar och barn! Vi badade, solade, njöt och drack vin varenda dag. Vi tog en båttur två av dagarna och njöt ännu mer (om möjligt). Den resan var helt perfekt!

Jag började jobba igen efter min föräldraledighet i augusti. Dock var jag fortfarande fl 40%. Patrik åkte till Portugal på festival i tio-elva dagar och jag var själv med barnen. Det blev en rätt tuff start på jobbet då jag hade Adrian med mig då och då, men det fungerade på nåt sätt ändå. I oktober åkte han till USA på kurs och jag fick återigen ta med Adrian på jobbet då och då. Jag överlevde trots allt även dessa två veckor.

Det blev lugnare i slutet av året och nu ser jag fram emot 2009 och allt vad det har att erbjuda! Adrian har blivit äldre som sagt och första året med barn är det absolut värsta, sedan blir det bara bättre och bättre. Alla turer med mina tänder hit och dit ska ordna upp sig i år och jag börjar jobba 100% igen redan nu i mitten av januari.

Jag önskar alla mina vänner och bekanta ett riktigt gott nytt år!