För första gången (kanske nånsin) var jag inte iväg på Klädbytardagen i Haga igår. Jag brukar alltid åka dit, stå i kö och sen trängas bland alla andra "desperata" klädköpare. Varför åkte jag inte igår? Jo, jag orkade inte. Jag insåg att det är skittråkigt att stå i kö och sen trängas bland en massa människor varav vissa är ohyffsade och totalt utan självkontroll. Visst är det bra att hitta kläder till bra priser, men igår var det inte värt att trängas. Istället funderar jag på om jag ska åka dit idag istället. Det är färre människor och tyvärr betydligt färre kläder kvar, men jag kanske lyckas hitta nånting.

Jag hoppas på att vi kan hitta på något senare idag och att det inte är en lika gnällig dag som igår. Kanske kan vi åka till mamma. Dock måste jag åka till Hagaskolan och hämta de få ynka kronorna som jag förhoppningsvis får för mina fyra papperskassar med kläder. Jag insåg då jag skulle åka och lämna kläderna att jag har två mindre kartonger kläder i förrådet... Ja, ja. De får vänta.

Till veckan blir det som vanligt jobb. En ovanlig sak är att jag ska åka till Sthlm på tisdag till k-bygget. Det är en grupp inom NTI-Gymnasiet där alla ansvariga lärare i engelska finns. Meningen är att vi ska träffas någon gång per år och arbete och utveckla undervisningen. På tisdag ska jag ner för att diskutera formativ bedömning (som vi ska börja använda oss av nästa läsår, kurslitteratur och mål inför nästa läsår. Det ska bli intressant och hära vad de andra säger.

Familj nu;
Adrian växer och blir större. Han älskar att pilla på ALLT och gillar att klättra. Han dansar när han hör musik, gungar och snurrar runt. Han går allt bättre utomhus trots stor overall och otympliga kängor.
Ayla är som hon alltid har varit glad och tempramentsfull. Hon leker med dockor och annat. Hon gillar att pyssla med pärlor och att dega.

Sedan Ayla föddes har vi tagit för vana att alltid åka hemifrån på helgen för att hälsa på mamma, Patriks föräldrar och ibland min pappa. De få gånger som vi inte åker någonstans på helgerna får man bittert ångra denna vana. Igår stannade vi hemma hela dagen och Ayla gnällde över att hon ville åka någonstans och ville absolut inte vara hemma. Jag tror att hon har ärvt sin rastlöshet av mig. Jag gillar inte heller att vara hemma och vill hitta på någonting hela tiden. Mest har detta berott på att jag vantrivs hemma, men det gör jag inte nu, inte på samma sätt iaf. Det är inte roligt att sitta fast i en lägenhet med inget att göra, men till sommaren (och efter 1/4) har vi ju våra sommarstugor som man kan åka till i tid och otid! Oj, vad det ska bli skönt.

Ha en trevlig söndag.