Vad har då hänt i år? Inte mycket. Några kompisar har fått barn, Patriks storasyster har gift sig, jag började plugga och sedan har hela hösten varit jobbig. Jag hoppas verkligen att 2012 blir betydligt bättre.

Under hela sommaren åkte mormor till och från sjukhuset. Hon hade haft cancer i många många år, men hon var envis och ville leva länge. Leva för att se hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn växa och bli allt större. Mormor gick bort i augusti. En av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Det fanns en period som nog varade i över två år, när jag minst en gång i veckan åkte till mormor och morfar för att spela kort och prata lite. Mormor betydde oerhört mycket för mig. Men trots det drog jag mig undan mer och mer under hennes sista år. Hon var sig inte längre lik och man kunde se sjukdomen på utsidan. Under sommaren kände jag att mormor var inte längre min mormor. Sjukdomen hade tagit över. Hon ramlade och slog bakhuvudet 7/8 och blev tvungen att åka in till sjukhuset. Den 8/8 var jag på sjukhuset och tänkte att jag skulle hälsa på henne. Jag åkte upp till avdelningen där hon låg och öppnade dörren till hennes rum. Jag överaskades av att mamma och hennes två bröder stod runt hennes säng. En läkare stod böjd över mormor och mormor hade ögonen slutna. Jag var helt övertygad om att hon hade dött. Jag hade fel, men läkaren hade ringt dit hennes barn för slutet var nära. Hon var något kontaktbar den dagen och jag fick säga hejdå till henne. Dagen efter fick man ingen kontakt alls och 10/8 somnade hon in. Det känns dock inte som om det var mormor som jag sa hejdå till, utan hennes sjukdom. För mig hade mormor redan försvunnit. Min mormor kunde bara inte vara den där tunna människan som var grå i ansiktet. Min mormor var fin, lite rund och full av liv.

Jag började som sagt att plugga i höstas och fick då i uppgift att skriva en dikt som skulle handla om nåd. Det blev en dikt om mormors kamp mot cancern.

Utan att fråga om lov

tog du min kropp i besittning.

Utan att knacka på

steg du in i mitt liv.

 

Jag blev tvungen

att inse att det skulle bli

en lång och hård kamp.

Vi slogs varje dag.

 

Dag ut och dag in

var du min ständige följeslagare.

Jag lärde mig leva med dig,

men accepterade aldrig din närvaro.

 

Du ägde min kropp,

men inte mina känslor.

Ondskefull och listig.

Ingen är din vän.

 

Du tar ingen hänsyn

Stark eller svag,

ung eller gammal.

Du visar ingen nåd.

Du tog mitt liv.

Idag är det lucia, vilket barnen är överlyckliga för.

Igår lussades det på dagis och idag lussar Ayla på skolan.