Det är ingen bok som jag direkt rekomenderar till någon. Det är en bok som lästes som bok nummer tre i vår bokcirkel på jobbet. Jag trodde till en början att jag skulle gilla den. Bara titeln är ju smårolig och intressant, men efter några sidor in i boken, eller om jag sträcker mig långt; 50sidor, där känns boken väldigt långsam, tråkig, upprepande och dötrist. Det är iofs roligt emellanåt, men inte haha-roligt.

Hundraåringen Allan har träffat hela världens toppledare på de mest märkliga sätt. Det är oerhört osannolikt att det till slut blir patetiskt. Nej, det här är ingen bok för mig. Jag tror iofs att om jag hade haft en annan attityd till boken, så hade den kunnat bli bättre. Det här är en bok som tillhör genren charterlitteratur, för det är just vad den är. Om man tar med sig denna bok till stranden så är den säkert bra, rolig och smått underhållande.