Det var en härlig höstmorgon i början av september, solen värmde mitt ansikte och dess strålar lekte över den daggvåta gräsmattan. Jag sprang över den fotbollsplansstora ängen till andra sidan där vedkapen stod i sin ensamhet. Pappa kom flåsandes bakom mig.

- Jag vann pappa. Jag vann!

- Jo, flåsade pappa. Du gjorde ju det. Pappa börjar bli gammal vet du. Jag orkar inte springa lika snabbt som du. Du är riktigt snabb för att vara tre år, skrattade han.

Dagen då ettårsveden skulle köras från torkningplatsen till huset var äntligen här. Jag längtade varje sommar efter att få kasta upp veden på traktorvagnen och sedan få åka den korta vägen från vedplatsen till huset. Jag, mamma, pappa och min bror började kasta upp veden på traktorvagnen. Efter en halvtimme var vi klara med första lasten. Pappa satte sig på traktorn och min bror hoppade vant upp i vagnen. Pappa startade motorn och körde sakta iväg. Jag blev ledsen och började gråta.

- Varför får inte jag åka?

- Du är för liten. Du kan trilla av nu när vi har så mycket ved i vagnen.

- Men du får ju åka.

- Jag är mycket äldre än du och kan hålla balansen när farsan kör.

- Orättvist, sa jag argt och blev knallröd i ansiktet.

Jag såg hur min bror stirrade hånande på mig när de åkte iväg. Kvar stod jag med min mamma som försökte trösta mig.

- Nästa år kanske du får åka. Du är ju så liten än.

- Jag är inte liten. Jag är stor!

- Håll mig i handen så går vi till huset och hjälper till med att rutscha ner veden in i pannrummet på din rutschkana istället. Vi kan tävla tillbaka till huset.

Jag gjorde som mamma ville, men jag tog ett vedträ i handen och bar den på väg tillbaka till huset. Jag lät med vilje mamma vinna. Jag såg hur mamman gick runt huset till pannrumsfönstret, mot vilket pappa skjutsat ner min rutschkana av plåt. Långsamt gick jag mot pappas nya bil. Han hade köpt den veckan innan. Jag höjde handen, handen som jag höll vedträt med. Jag såg mig omkring. Det fanns ingen i närheten. Jag tog chansen och slog vedträt mot bilens ena stänkskärm. Jag tänkte på pappas orättvisa. PANG. Jag tänkte på min brors kommentar om att jag var liten. PANG. Jag tänkte på hans hånfulla leende. PANG.

- VAD HÅLLER DU PÅ MED?

- Inget.

-Vad gör du med min bil?

På pappas nya fina bil fanns nu tre nya fina bucklor.

- Du må vara liten, gumman. Men stark är du i alla fall.

Pappa insåg nog varför jag hade drämt till bilen.

- Vill du åka på traktorvagnen när vi ska åka och hämta hem mer ved? sa pappa och log snett.